Gunnar Lind

På engelska heter knipan "goldeneye", ett mycket passande namn på anden med det klart gula ögat. Knipan är en vanlig fågel som häckar över hela landet såväl i insjöar som i kusttrakter. Den tillhör dykänderna och är mindre än en gräsand men ganska robust i kroppen.

Hanen är en mycket vacker fågel, tecknad i svart och vitt. Huvudet är stort med toppig hjässa och till färgen svart med grön metallglans, vilket bara syns under goda observationsbetingelser. Mellan ögat och näbbroten har kniphanen en rund vit fläck ungefär av en enkronas storlek. Kroppen är till övervägande delen vit men ryggen och stjärtpartiet är svart. I flykten syns en stor kvadratisk vit fläck på armen på den i övrigt mörka vingen.

Honan är påtagligt mindre än hanen och även hon är en vacker fågel. Till färgen är hon grå med brunt huvud samt vit buk och halsring. Näbben är mörk men på våren har den en gul fläck innanför spetsen. Dunungarna är brunsvarta med ett vitt fält från haka och strupe till sidorna av nacken och även buksidan är vit. På ryggsidan och vingarna finns några tydliga vita fläckar. När ungarna vuxit upp och blivit fjäderklädda liknar de honan men de saknar den vita halsringen och de är murrigare i färgerna.

Knipan är en härdig fågel och i Leksand övervintrar den regelbundet men antalet varierar alltefter vintrarnas stränghet. Under de senaste 30 åren har i genomsnitt 30 ex övervintrat årligen. Redan i månadsskiftet februari-mars börjar kniporna med sitt parningsspel och detta blir allt intensivare ju mer våren framskrider Hanarna uppvaktar honorna genom att kasta huvudet bakåt över ryggen varvid de ofta sprätter upp vatten med fötterna och ger ifrån sig ett knirkande läte. De simmar ofta omkring honorna med sträckt hals och snett uppåtriktad näbb. När hane och hona bildat par följer hanen troget efter honan hela tiden och andra hanar som visar intresse för henne jagas resolut bort. Vid sådana tillfällen kan man se hur hanarna imponerar på varandra genom att trycka huvud och hals mot vattenytan. Hanen i paret dyker och angriper inkräktaren underifrån varvid vilda bataljer kan uppstå men resultatet blir i allmänhet att antagonisten flyr fältet.

Knipan är hålbyggare och de naturliga boplatserna är vanligtvis gamla spillkråkebon men även uppsatta holkar duger bra. I april kan man se kniporna flyga av och an genom skogen för att leta på ett lämpligt bohål och detta kan ibland ligga flera kilometer från närmaste sjö. Om bostadsbrist råder har det hänt att kniphonan jagat bort och övertagit bon av hökuggla, kattuggla och kaja.

Mot slutet av månaden börjar äggläggningen och äggen som är blågröna och stora som hönsägg är oftast 8-12 till antalet. Jag hade i många år en knipa häckande på gården och denna knipa hade alltid fem ägg men så små kullar tillhör undantagen. Ibland värper flera honor i samma bohål och ibland kan man hitta över 30 ägg i en holk men så stora kullar ruvas aldrig fram. Så snart kullen är fullagd börjar honan ruva och strax därefter lämnar hanen häckningsplatsen och beger sig till någon större sjö för ruggning. Under ruvningstidentar honan två till tre pauser dagligen för födosök och dessa pauser brukar ta en till två timmar i anspråk. Äggen kläcks efter en månads ruvning och ungarna blir kvar i boet ytterligare drygt ett dygn. Innan ungarna skall lämna boet kontrollerar honan noga att inga faror finns i närheten och när allt verkar klart slår hon till nedanför boet och lockar intensivt på ungarna. Uppifrån boet hörs strax ivriga pipanden och snart syns den första ungen i bohålet och sedan hoppar de i rask takt efter varandra ner till honan som sedan leder dem till närmaste vatten.

Ungarna kan genast simma och dyka men den första tiden håller de till i omedelbar närhet av honan och hon försvarar dem ihärdigt mot andra fåglar. Knipkullarna håller inte ihop särskilt länge och innan ungarna är två veckor gamla kan de ligga utspridda i olika tjärnar men de klarar sig trots det bra. Största faran för dem är stora gäddor och många knipungar försvinner under uppväxttiden.

Knipans föda består av mollusker, kräftdjur, insektlarver mm. men även en mindre del vegetabilier ingår. Födan hämtas från botten genom dykning men insekter mm. uppsnappas även från ytan. Knipan dyker med ett litet hopp som ansats och den föredrar djup på mellan 0,5 och 3 meter, ibland upp till 10 meter. Dyktiderna varierar mellan 15 0ch 50 sekunder. Medelvärdet för 2000 dykningar som jag klockade i början av 50-talet blev 34 sekunder. Födan förtär knipan medan den är under vattnet och det är sällan man ser den komma upp till ytan med något ätbart.

Knipan är normalt en skygg fågel och den lyfter på ganska långt avstånd när man kommer gående. Honor som häckar nära bebyggelse kan emellertid bli mycket förtroliga mot folk och de kan tillsammans med ungarna hämta brödbitar nästan ur handen. I oktober-november drar de flesta kniporna bort från våra trakter till vinterkvarteren i Östersjö-Nordsjöområdet men en hel del stannar även kvar i Sverige.