Häradsbygdsåkrarna - Dalarnas bästa rovfågellokal

Karta över området (Eniro)


Bogdan Persson

Rubriken ovan är i ärlighetens namn kanske en rejäl överdrift, men likväl inte helt utan poäng. För hur många lokaler i Dalarna kan skryta med att ha besökts av samtliga Sveriges rovfågelarter, så när som på en? Jag undrar om det finns något så pass litet område i länet som kan visa upp en liknande artlista? Jag har under många år bott i Häradsbygden och varit fågelintresserad under ytterligare ännu längre tid. Det är lätt att bli hemmablind och missa de marker som finns på allt för bekvämt avstånd och det tog sin tid för mig att inse följande: Häradsbygdsåkrarna är knappast välkända som fågellokal, men - ack så underskattade de är!

När jag talar om “samtliga Sveriges rovfågelarter” syftar jag på de arter som häckar i Sverige. Eftersom vi i landet inte har några arter i denna grupp som endast häckar under vissa år, så är listan mycket distinkt och innehåller 17 arter. Av dessa har jag själv lyckats se 16 på häradsbygdsåkrarna. Den enda som saknas är jaktfalken.
Egentligen kunde denna redovisning handla enbart om partiet mellan byarna Häradsbygden och Yttermo, eftersom det är här jag sett samtliga dessa rovfåglar. Men då hela åker- och ängsytan är ett naturligt sammanhängande område, så känns det inte mer än rätt att redovisa den så.

Åkrarna runt Häradsbygden i en vidare tolkning breder ut sig från Moskogen i norr till insjöbron i söder. Större delen är belägen väster om riksväg 70. Den västra gränsen går i grova drag längs den gamla riksvägen, även om den mellan byarna Häradsbygden och Yttermo breder ut sig en bit väster om vägen. På östra sidan följer åkrarna älven i grova drag, bortsett från den sydöstra delen, där skogen och slyet i det kvadratkilometer stora Drags-ängarna skiljer åkrarna från älven.

Klicka på kartan för att se den i Eniro

Skogskanter och byar
Dragsängarna och de skogsklädda ravinerna längs Österdalälven, liksom övriga skogsklädda gränslinjer är förvisso ganska distinkta markerare för var åkrarna slutar, men bör snarare ses som en del av biotopen häradsbygdsåkrarna. Som vi längre fram kommer att se så häckar ju en del av rovfåglarna i den angränsande skogen. Flertalet andra använder träden för att spana efter byte.
På samma sätt kan man heller inte att särskilja åkrarna från byarna runtom, eller från de mänskliga aktiviteterna som påverkar området. Det är ju tack vare mänsklig aktivitet som hela området ser ut som det gör - till gagn för rovfåglar och oss som är intresserade av rovfåglar. Jag ska inte fördjupa mig i detta, eftersom ambitionen med denna artikel inte är att ge en fullständig naturgeografisk, eller samhällsgeografisk beskrivning av området, utan enbart att få läsaren att något oftare än förr stanna till vid någon av de åkervägar som finns här och ta ett “span“.


Innan vi ger oss på rovfåglarna och dess förekomst här, kanske man i alla fall borde nämna områdets vattendrag. Vissa vatten spelar ju en direkt roll för åtminstone några av rovfågelarternas förekomst, medan de för andra har en mera indirekt betydelse, genom att de gynnar bytesunderlaget.


Vattendrag
Österdalälven utgör den östra och södra gränsen, så som nämnts ovan. I södra delen finns ett par större vikar in mot åkrarna.
Man finner även ett antal mindre tjärnar i området. Hagtjärnen söder om Häradsbygden är den största, följd av Stortjärn vid byn Mjälgen. Den senare tjärnen befinner sig nästan utanför området mot väster, men en åkertunga binder ihop åkrarna med tjärnen. På östra sidan om riksvägen finns ytterligare två tjärnar som kan sägas ligga på varsin sida av byn Ytteråkerö. Den djupa Björstjärnen är den mest kända av dessa två.

Rovfåglarna
Redovisningen nedan är grundad helt och hållet på mina egna observationer och är säkert i mångt och mycket bristfällig. Men, som jag nämnt ovan är ambitionen med denna artikel enbart att öppna ögonen för lokalens potential.

Ormvråk
Den vanligaste rovfågelarten i området. Under perioden april-september är det nästan omöjligt att stanna till här utan att se den. Åtminstone två par häckar i skogsdungarna runtom så vitt jag vet, men troligen rör det sig om fler. Den bästa tiden för ormvråk är sensommar då ungarna är flygga, samt höst då flyttning pågår. Under bästa dagar har jag såväl i norra som i södra delen sett uppemot ett 20-tal ormvråkar praktiskt taget samtidigt. Jag minns en tågresa jag hade den 10-e oktober, från Stockholm till Leksand. En tid då ormvråken börjar bli ovanlig i Dalarna. Jag sov fram till Sala, men därefter spanade jag “rovisar”, som ju är min huvudsysselsättning då jag åker tåg. Såg överhuvudtaget inga vråkar under hela resan, fram till Häradsbygdsåkrarna: En ormvråk vid Dragsängarna och ytterligare tre vid Yttermo! Det tyder på klass!

Ormvråk (Buteo buteo), Foto: Katarina Paunovic ©

 

Fjällvråk
Naturligtvis är den enbart en sträckfågel, men den stannar då gärna till och rastar här. Min erfarenhet är att den är vanligare på hösten än på våren. Likt ormvråken jagar den smågnagare över åkrarna. April och senare halvan av september och början av oktober är den bästa tiden att se fjällvråk här.

Fjällvråk (Buteo lagopus), Foto: Katarina Paunovic ©

 


Bivråk
Häckar i området och vissa år då jag bodde i Häradsbygden hade jag den dagligen överflygande över gården. Det är nog oftast så man får se bivråken här. En tropikflyttare som kommer i maj och lämnar oss huvudsakligen i augusti.

 

 

 

 

 

 

Bivråk (Pernis apovorus) Foto: Bogdan Persson ©

 

Brun kärrhök
På senare år har den blivit allt vanligare. Med all sannolikhet rör det sig om samma kärrhökar som översomrar (och ibland häckar) i Limsjön. I somras var det en hona som regelbundet sågs jaga här. Finns under perioden maj-september.

 

 

 

 

 

 

 

 

Brun kärrhök (Circus aeroginosus), hanne. Foto: Bogdan Persson ©

 


Blå kärrhök
En sträckfågel som ses här såväl under vår som höst, årligen. Jagar då ofta lågt flygande så som kärrhökar gör. På håll kan den ouppmärksamme ta den vuxna hannen för en flygande mås, eller trut och missa den. Den bästa månaderna är april-maj och september-oktober.

Blå kärrhök (Circus cyaneus), hanne Foto: Katarina Paunovic © Blå kärrhök (Circus cyaneus), hona Foto: Bogdan Persson ©


Ängshök
Jag har en observation från den 13 maj 1994 vid Yttermo. Det var Gunnar Lind och jag som stod och småpratade på hans gård då en hona kom lätt dansande norrifrån och avvek förbi gården mot sydväst.

 

 

 

 

 

 

Ängshök (Circus pygargus), hona Foto: Katarina Paunovic ©

Stäpphök

En östeuropeisk art som skådats i Dalarna bara ett handfull gånger. Den 29 augusti 2010 dök en juvenil individ upp på Häradsbygdsåkrarna som ytterligare en exklusiv art på områdets artlista.

 

 

 

 

 

 

Stäpphök (Circus macrourus), juvenil, HäradsbygdsåkrarnaFoto: Bogdan Persson ©

 

Duvhök
En art som troligen häckade någonstans i området, men för tillfället känner jag inte till något bo. Har en känsla av att jag förr såg den oftare än nu. Den är i alla fall en av ganska få rovfågelarter som vi kan se här vintertid.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Duvhök (Accipiter gentilis), hona. Foto: Bogdan Persson ©

 

Sparvhök
Ytterligare en året-runt-art. Under en sommar då jag hade igång småfågelmatningen fick jag ganska ofta besök av sparvhök. Utan att ha hittat något bo hade jag misstankar om en häckning någonstans i ravinerna intill älven, eftersom den oftast drog åt det hållet. Flest sparvhökar ser man annars under sensommar och höst då småfåglarna sträcker söderut. Vintertid drar den nytta av olika fågelbord som finns runtom i byarna och vilka den snabbt lär sig hitta till. Matar man småfåglarna, så matar man även sparvhöken!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sparvhök (Accipiter nisus), ung hona. Foto: Bogdan Persson ©

 


Glada
En av rariteterna i området. Jag såg den från min gård i Häradsbygden den 17 maj 1996, då jag skulle klättra upp i eken för att kolla in i en flugsnappares holk. Genom gren- och lövverket skymtades en tydlig silhuett med en bred kluven stjärt. Jag rusade ner från stegen och såg den sakta dra bort på ganska låg höjd. Fågeln flög längs med järnvägen och åkrarnas sträckning mot sydost.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Glada (Milvus milvus), adult. Foto: Bogdan Persson ©

 

Kungsörn
Det är egentligen förvånansvärt svårt att se kungsörn här, med tanke på hur talrik arten är vid klubbens utfodringsplats i västra Leksand. Kungsörnen undviker kontakt med människor och verkar sky mänsklig bebyggelse i högsta möjliga grad. Likväl uppehöll sig en kungsörn i ett par dagar i januari 2001 nära rastplatsen vid riksväg 70. Det som lockade fram den var ett trafikdödat rådjur. Henry Pollack och jag drog bort rådjuret längre ut på åkern för att kungsörnen inte skulle gå samma öde till mötes som rådjuret gjorde. Örnen var en ungfågel.

 

 

 

 

 

 

Kungsörn
(Aquila chrysaetos), subadult. Foto: Bogdan Persson ©


Havsörn
Att havsörnen syns här då och då har oftast inget med själva åkrarna att göra. De flesta observationer sker längs älven, alltså vid själva gränsen av området. Ett par gånger längs älven vid Häradsbygden och någon gång i södra delen, vid Insjöbron. Vintern 2008/2009 sågs dock en adult havsörn sittande på åkrarna mellan Häradsbygden och Yttermo. De observationer som gjordes vid Dragsängarna längre ut mot sjön Insjön räknar jag inte in här, eftersom de knappast kan räknas till området. Observationer kan ske året om.

 

 

 

 

 

 

 

Havsörn (Haliaetus albicilla), subadult. Foto: Bogdan Persson ©

 

Fiskgjuse
En art som knappast hittar något av intresse på själva åkrarna, men som ofta ses flyga längs älven, eller över åkrarna på väg till något vattendrag. Vid något tillfälle hade jag den rakt över gården förföljd av ca 5-6 fiskmåsar. Flyttfågel som finns i Leksand under perioden april-september.

 

 

 

 

 

 

Fiskgjuse (Pandion haliaetus) Foto: Bogdan Persson©

 

Stenfalk
Inte alls ovanlig under sträcktid. Jagar ofta i de stora fink- och sparvflockarna över åkrarna. På exkursionen klubben hade till detta område, den 23 september 2006, blev det hela fyra stycken! Bästa månaderna verkar vara april och september. Den häckar ibland i Leksand, men så vitt jag känner till har den inte häckat i omedelbar anslutning till själva häradsbygdsåkrarna.

 

 

 

 

 

 

 

 

Stenfalk (Falco columbarius), hanne Foto: Bogdan Persson ©

 

Lärkfalk
Häckar numera kanske inte i närmaste anslutning till åkrarna, men är regelbunden jägare här. Oftast har jag sett den flyga ganska lågt över åkrarna, med bestämd riktning mot backsvalornas kolonier vid älvbrinken vid Bäckenhamn. Fram till början av nittiotalet häckade den ibland på Dragsängarna, under några år även i Smedby och vid åtminstone ett tillfälle i byn Västannor. Numera känner jag inte till någon häckning här och den falk som jagar backsvalor vid Bäckenhamn kommer troligen från en häckning längre bort mot nordost, nära Siljan. Syns under peroioden maj-september.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lärkfalk (Falco subbuteo), adult Foto: Bogdan Persson ©

 

Tornfalk
Häckar numera tämligen regelbundet i södra delen av området i en laduholk som jag satte upp en gång i tiden. Ytterligare ett par besöker området sommartid längre norrut. Dessa häckar med all sannolikhet på andra sidan älven, även där i en av mina holkar. Jag är något förvånad att man inte ser betydligt fler tornfalkar under flyttningen än vad man i själva verket gör. Det rika utbudet på framför allt vattensork borde locka. April-oktober.

Tornfalk (Falco tinnunculus) Foto: Bogdan Persson © Tornfalkshäckning i laduholk Foto: Bogdan Persson ©

 


Pilgrimsfalk
Under andra halvan av 1990-talet, samt någon gång i början på nuvarande sekel släppte fågelklubben ut ett antal pilgrimsfalksungar på silon vid “Leksandsbröd” som ju står mitt i området. Då kunde man självfallet se dem jaga över åkrarna. Åtminstone en hona av dessa har återvänt som ettåring. Henne räknar jag med i denna lista, med tanke på att hon återvänt “frivilligt”. I framtiden kommer pilgrimsfalken att vara en betydligt vanligare syn, i takt med att nya häckningar etableras i Dalarna. Chans att se pilgrimsfalk i Leksand har man från andra halvan av mars till mitten av september.

 

 

 

 

 

Pilgrimsfalk (Falco peregrinus) Foto: Bogdan Persson ©

 

Jaktfalk
Den enda rovfågelart, av de som häckar i Sverige, som jag saknar på lokalen. Om någon lyckas se den, vill jag gärna få reda på det.

 

Jag har i denna redovisning enbart använt mig av de observationer jag själv upplevt i fält. Dock, får jag under tiden som jag jobbar med denna artikel en rapport från Gunnar Lind som jag tycker bör nämnas. Hösten 2006 hade han sett en hona av aftonfalk (Falco vespertinus) på åkern! Det ÄR klass på häradsbygdsåkrarna!

Lycka till med rovfågelspaningarna på häradsbygdsåkrarna och glöm inte ringa mig om du ser en jaktfalk!