Dragsängarna
20081023 Nu börjar den nya utsiktsplatsen vid Dragsängarna att bli klar för nu har äntligen Staffan fått allt virke.
Dragsängarna - Ett lyckat restaureringsprojekt
Staffan Müller
Redan 1978 försökte fågelklubben ge sig i kast med att förbättra starrmaden utanför vallen som löper längs Insjöns strand vid Dragsängarna. Då, för nästan 20 år sedan utrustade sig styrelsemedlemmarna med lie och räfsa och gav sig i kast med det helt meningslösa jobbet att hacka i de meterhöga starrtuvorna. Då liksom nu var problemet att starren vuxit sig så hög att fågellivet inte hade några bra stränder att landa på.
Förbuskningen hade satt igång och här och var var alarna flera meter höga. Igenväxningen gynnade vissa arter, t.ex grönsiska. men, för det mycket intressanta flyttfågelsträcket under hösten, innebar förbuskningen att Dragsängarna upphörde att fungera som rastlokal.
Gunnar Lind har följt fågellivet på strandvallen under flera decennier. Här har nästan alla i Sverige förekommande vadararter visat sig genom åren: Strandskata, tofsvipa, större strandpipare, mindre strandpipare, roskarl, kustpipare, ljungpipare, spovsnäppa, kärrsnäppa, kustsnäppa, sandlöpare, småsnäppa, mosnäppa, morkulla, enkelbeckasin, dvärgbeckasin, storspov, småspov, drillsnäppa, skogssnäppa, grönbena, gluttsnäppa, rödbena, svartsnäppa, brushane. 25 olika slags vadare!
Dags för restaurering
Under senare år har vadareförekomsten varit mycket sparsam. Endast vid tillfällen då älven varit extremt låg, så att sandbankarna utanför starrmaden varit tillgängliga för de sträckande vadarna, har det varit ett vadaresträck som är nämnvärt.
Därför har Miljökontoret i samråd med den förening som förvaltar vallen och dräneringen av Dragsängarna, genomfört en restaurering av stranden på utsidan av vallen.
Under hösten 1996 fick en maskin fräsa upp starrmaden på ett djup av ca 20 cm. Alla tuvorna frästes bort och dybottnen blottades för första gången på nästan 70 år.
Kärrsnäppa (Calidris alpina) är årligen förekommande på lokalen, under sträck. Foto: Bogdan Persson ©
Kossor
För att bevara effekten av fräsningen har en bonde i Västannor låtit ett 10-tal kossor beta på vallen och strandängarna.
Effekten av maskinarbetet och efterbetet har varit mycket lyckad. Djuren har trampat i dyn och samtidigt betat av alla uppskjutande skott av starren. Efter en betessäsong har starren nästan helt försvunnit och ersatts av lågväxande och välsmakande svingel. Detta är en grässort som finns i våra gräsmattor. Det är precis den effekt Miljökontoret eftersträvat: en välbetad och genomtrampad strandäng som består av låg vegetation med inslag av öppen jord.
Samtidigt varierar vattennivån på strandängen så att den tidvis är helt torrlagd och under andra perioder är översvämmad. Detta är en vadarstrand eller hävdad strandäng när den är som bäst ur fågelsynpunkt.
Mats Knutsson har under 1997 följt fågellivet på strandängen. Tyvärr blev 1997 inte något höjdarår sett ur de arktiska vadarnas höststräcks-perspektiv. Det var högtryck under hela flytt-säsongen (juli-augusti) och fågelflockarna passerade våra trakter utan bli tvingade till mellanlandning av något oväder.
Därför blev årets vadarobservationer vid Dragsängarna ganska få, trots att nu förutsättningarna blivit så goda efter restaureringen. 12 olika vadarearter har Mats dock observerat under året.
 |
 |
Highland cattle håller stranden betad och trampad, för fåglarnas skull. Foto: Bogdan Persson © |
Gömslet på vallen, med gångbro över kanalen. Foto: Katarina Paunovic © |
Småfåglarna
Småfågellivet på Dragsängarna är kanske kommunens främsta. Bästa observationsplatserna för detta är också från körvägen.
En spång över kanalen ut mot vallen leder sedan rakt upp till gömslet som alltså kan nås utan att man skrämmer upp fågellivet på strandängen.
Eftersom körvägen är lagd direkt på sedimenten och leran, bör fågelskådaren lämna bilen vid infarten till Dragsängarna. Se upp för den obevakade järnvägsövergången vid riksvägen! Passera åkrarna ner mot ängena och parkera vid stora anslagstavlan. Sen följer en spännande promenad runt vallen!