Resa med Leksands fågelklubb till Hornborgasjön

 

13:e - 16:e april 2000,

av Marina Mossberg från Östra Rönnäs

Leksands fågelklubb annonserade en resa till Hornborgasjön. Jag hade länge önskat mig få komma dit, så jag kastade mig på telefonen. Vilken tur det fanns plats. Vi startade i en hyrd minibuss från klubblokalen torsdagen 13 april kl 1700 med Lars Nilsson som chaufför. Där satt jag som enda lekman bland "proffsen". Resan gick till Billingens stugby, där vi hade vårt kvarter. Ankomst där vid 22-tiden. Några klubbmedlemmar hade åkt i förväg i egen bil och välkomnade oss.

 

Fredagen den 14

Upp i ottan, avfärd 640 till Hornborgasjön där Staffan Müller möter oss. Han guidar oss under dagen. Från Fågeludden, där Naturvårdsverket har sin station, vandrar vi iväg längs sjön mot Ytterberga, en promenad på 4 km. Det första intrycket när man kommer ner till sjön är ljudet från fåglarna, främst skrattmåsarna. Morgonen är kylig med uppehållsväder men tidvis lättar molnen och solen tittar fram. Det ligger ett underbart ljus över sjön. Enligt Staffan har konstnärer sagt att det är samma ljus som över Skagen. Nu börjar "skådandet", mina proffsiga medresenärer ställer upp sina tubkikare och talar om vad som finns att se. Jag försöker att hänga med så gott jag kan i min omoderna kikare. Alla är enormt hjälpsamma och tålmodiga och delar frikostigt med sig av sin kunskaper och låter mig titta genom sina tubkikare. Det är en underbar förmiddag, med alla dessa fåglar, många helt nya för mig. Det vackra landskapet med sjön på ena sidan och på den andra ett vackert naturlandskap.

Till lunch tar Staffan med oss till Löfwings konstgalleri och kafé, ett nyöppnat ställe som drivs av ett yngre par. På eftermiddagen skådar vi från en plats vid sjön som heter Hälsinggården. Senare på kvällen var det äntligen dags för tranorna. Dom varöverväldigande många och vi stannade kvar tills de lättat för att uppsöka sitt nattkvarter ute i sjön. Samtidigt kom Staffan med en monster till maskin för att utfodra fåglarna. Bland tranorna fanns också en flock sångsvanar. Nöjda med dagens upplevelser och något frusna och trötta uppsökte vi vårt nattlogi.

Arter sedda under dagen: brun kärrhök, duvhök, fiskgjuse, salskrake, vigg, skedand, sothöna, brunand, trutar, vinterhämpling, småskarv, häger, skäggdopping, svarthalsad dopping, gråhakedopping, järnsparv, gröngöling, årta, rörhöna och rördrom.

 

Lördagen den 15

Upp före fyra. Tidig avfärd till ett av de många naturreservaten, Eahagen vid Flemsjön. Vägen dit beskrevs av Staffan som Sveriges vackraste väg och det höll vi gärna med om. Landskapstypen är ett s.k. camelandskap, ett vackert småkuperat landskap med varierande åkermark och lövskogar. På den morgontidiga promenaden genom lövskogen i Eahagen kunde den som hade ett tränat öra, ur bofinkarnas och trastarnas kör, urskilja läten av stenknäck, taltrast, rödvingetrast, nötväcka, mindre och större hackspett, rödhake och nötkråka. Våren hade hunnit en bra bit längre än i Dalarna. Det var snö- och isfritt och den första grönskan kunde urskiljas. I skyddade lägen hade även några blå- och vitsippor kommit upp. Åter till Fågeludden vid Hornborgasjön och en stunds skådning från tornet i kraftig blåst. Nu skiljdes vi ifrån vår engagerade och kunnige guide och efter sopplunch på naturrummet bar det iväg till sjön Östen under ledning av Skövde fågelklubbs ordförande Kent Ove Hwass.

Sjön Östen, som i likhet med Hornborgasjön, har utsatts för flera sänkningar av vattennivån. Senast 1986 om jag minns rätt. Östen planeras även den genomgå en restaurering. Fågellivet var här inte lika mångfaldigt och det var närmast tyst jämfört med Hornborgasjön. Mängder av krickor, brun kärrhök, fjällvråk och även en duvhök drog sina cirklar över sjön. Pungmesen har sin häckningsplats vid sjön, men syntes inte till. Ett bo från förra året dinglade längst ut på en björkgren. På ängarna i närheten av sjön Östen betade mängder av gäss. Vädret hade gradvis försämrats och vi for till stugbyn för en varm dusch och lite mat. Nu hade vi söndag förmiddag kvar och vi såg fram emot att få se både berguv och kungsfiskare.

 

Söndagen den 16

Vårt första mål för dagen var ett nedlagt kalkstensbrott i Skövde som på sätt och vis blivit en konstgjord fågellokal. Berguven har häckat där i flera år men syntes för dagen inte till. Men i den lilla sjön på brottets botten såg vi den vackra svarthakedoppingen. Av doppingarna hade vi nu sett alla utom den sällsynta smådoppingen. Den kunde vi dock räkna in vid Paradissjön som blev vårt nästa mål. Vid ån som rinner från sjön häckar kungsfiskaren. Vi lyckades se den i flykten två gånger på väg till sina hungriga ungar. Vi kände nu att vi hade uppfyllt våra förväntningar och tackade Kent Ove fören trevlig guidning och gav oss enare iväg mot Leksand.

Dagarna vid Hornborgasjön var en stor upplevelse för mig. Jag är, som jag sa inledningsvis, novis som fågelskådare och fick under dessa intensiva dagar verkligen se och lära mig mycket. Jag kände ingen i sällskapet när jag åkte från Leksand men blev mottagen i gruppen med stor öppenhet och värme. Ett stort tack till er alla och speciellt till Lasse Nilsson som kunnig och duktig reseledare. Jag ser fram emot fler fågelaktiviteter tillsammans med Leksands fågelklubb. Tack för att jag fick vara med.